hoppetossen

på nåt sätt har jag lyckats råka ta bort bilderna i tidigare inlägg, jag ska fixa det igen när jag orkar, men inte just nu.

jaha, nu har jag hamnat i mos¨s hos antons föräldrar igen på nåt vänster. börjar känna mig nästan lika hemma här som om jag verkligen vore hemma. har ju blivit att vara här rätt mycket den senaste tiden.
sen vi bestämde oss för att flytta från garphyttan har känns det som att anton inte ser lägenheten där som sitt hem längre. han är hellre här hos mor och far sin eller hos min mamma. han typ totalvägrara att åka hem :b

hur som helst. jag har börjat jobba igen. kanske redan har nämnt det, jag vet inte. deltid givetvis.
var ledig i fredags, så jag och mamma gjorde ett ryck i lägenheten och packade ALLT medan anton var på jobbet.
det var tur att mamma var med, för jag hatar att packa. det är det värsta som finns. oavsett om det gäller flytt eller en resa. jag vet liksom inte vart jag ska börja, jag bara står och tittar på sakerna. mamma sa åt mig vad jag skulle göra. det känndes bra :)

hela antons föräldrars bil är fullproppad med våra grejer. ska försöka åka iväg med det till lägenheten i mosås om en stund, om det går för johan och sofia som är där och städar :)


åh, imorgon ska jag till BVC med anabelle. kom på det när jag läste mammabeckas blogg (http://mammabeckas.blogg.se). hade nästan glömt bort det.
är lite nervös, anabelle ska få 2 sprutor imorgon. tänk om hon börjar gråta helt hysteriskt? jag får ont i hjärtat då. det är sant.. och hoppas hon inte blir febrig och så efter sprutorna. det brukade jag alltid bli när jag var mindre efter jag vaccinerat mig. varm, rosig om kinderna och väldigt hängig. och så värker det som f*n på stället man fått sprutan på.
stackars anabelle.

nej, nu kommer jag inte på nåt mer att skriva. pusshej.